Karl Ove Knausgård - Min Kamp 2

Så har jag äntligen läst ut boken som jag började på någon gång i höstas. Då kom jag bara ett trettiotal sidor in i boken innan jag slutligen lade den ifrån mig. Inte för att jag tyckte den var dålig, men jag tror inte jag tillät mig att läsa i ett lugnt tempo då. Sedan dess har den legat där och stirrat på mig emellanåt och spätt på mitt dåliga samvete. Jag såg ju så mycket fram emot att läsa den. Blev lite besviken på mig själv. Tänkte många gånger att jag ändå skulle tvinga mig igenom den. Nu är jag glad att jag inte gjorde det. När jag plockade upp boken den här gången kunde jag knappt lägga den ifrån mig. Med första boken tyckte jag att språket hindrade mig lite. Jag var tvungen att läsa riktigt långsamt. Som för att riktigt suga i mig varje stavelse. Jag måste fortfarande läsa långsammare än när jag läser på svenska eller engelska. Förra gången var jag så nervös inför att läsa på norska att bara nervositeten gjorde det svårare än vad det egentligen är. Jag tror jag har fattat det mesta i den andra boken. Alla ord kan jag förstås inte, men jag kan inte alla ord när jag läser på engelska heller. Många ord kan man gissa sig till. När jag läste första boken stannade jag upp flera gånger vid ordet naboe till exempel. Jag kunde inte för mitt liv begripa vad det lilla ordet skulle betyda. Tills jag sa det högt för mig själv. Då kände jag mig lite dum. Jag hävdar att det var nervositeten inför det norska språket som var boven i det dramat.

Kanske skulle jag nämna något om vad boken handlar om också? Det är ju trots allt en bokblogg det här. Andra delen av Min Kamp handlar om när Knausgård bryter upp från sitt hemland Norge och flyttar till Stockholm, nästan utan att känna någon där. Det handlar om livet, kärlek när den är som bäst och när den är som sämst, vardagslivet, författarlivet. Jag känner ofta igen mig i det Knausgård skriver. Om livet. Särskilt om livet som förälder. Att inte vara den där perfekta föräldern som man kanske en gång drömde om. Istället har man förvandlats till någon som emellanåt tappar behärskningen och tålamodet. Svårigheten att få det så kallade livspusslet (vad jag hatar det ordet) att gå ihop. Men samtidigt följa sina drömmar och göra det man helst av allt vill göra.

Det är många människor som passerar i boken. Jag kan inte låta bli att undra över vad de tycker om att bli omnämnda i Knausgårds böcker. En del känner jag till, andra inte. Som romankaraktärer spelar det inte så stor roll. Den som hängs ut mest måste ändå vara Knausgård själv. Hans innersta tankar om sig själv är ibland inte nådiga. Förödmjukelser läggs till personliga misslyckanden. Åtminstone Knausgård själv verkar räknar det som misslyckanden.

Hans fru har en stor roll i boken. Från den första trevande förälskelsen till djupa depressioner och manipulation. Allt är således inte positivt. Familjelivet är realistiskt beskrivet med Knausgårds ögon. Glädjen över de tre barnen, oron över fruns depressioner och dess första tecken som han lär sig att känna igen.

Jag ser fram emot att läsa tredje boken. Jag tror dock att det kommer att dröja lite. De 563 sidorna vardagsrealism räcker ett litet tag till in på det nya året.

Karl Ove Knausgård - Min Kamp. Andre bok
Förlag: Forlaget Oktober
ISBN: