26 augusti, 2010
Att skriva en roman
Nu har jag äntligen på allvar börjat planera upplägget på den där romanen som jag haft i huvudet en längre tid. Det känns väldigt roligt men samtidigt poppar den där inre kritikern upp direkt och skriker åt mig att det inte ens är någon idé att försöka för det kommer bara bli skit i alla fall. Kanske har den där inre kritikern rätt. Eller så har den fel. Det får framtiden utvisa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
M.W. Craven - Botanikern
Patologen Estelle Doyle, en av kriminalinspektör Washington Poes kollegor och närmsta vän står anklagad för mord på sin egen far. Hon har på...
-
Egentligen borde jag väl skriva om böckerna jag läst ut men för tillfället har jag ingen lust alls. Istället sitter jag och tittar på videor...
-
Jag har fått en award av Lilla O med motiveringen: Hellre barfota än boklös upptäckte jag då jag skickade bokpaket till Titti i höstas. Ege... -
Jag har varit lite dålig på att svara på Kulturbloggens kulturfyror men här kommer svaren till årets första: 1. Vilken är den första boke...
5 kommentarer:
Den inre kritikern har alltid en hög röst- jag tycker inte att man ska låta sig påverkas så mycket - skriv på- låt någon annan (betrodd person :-) läsa och lämna kritik/goda råd. Man ska följa sitt hjärta och göra det man brinner för- då brukar det gå bra (även om man får vara envis). Lycka till, Titti.
Jag tycker att du ska be den kritikern att vara tyst och så börjar du skriva på din roman! Någon måste ju våga!
Tro på dig själv! :)
Den har fel, fel, fel!!! Även om det inte blir något mästerverk, eller ens kanske färdigt så försök och skit i kritikern, säger jag.:) Vore ju jätteroligt att se hur det går och OM det inte lyckas hela vägen så strunt samma.. du har i alla fall påbörjat och då kanske det lyckas någon annangång, längre fram!
Gud vad ni är gulliga! Ni anar inte vad glad jag blev av att läsa era kommentarer. Tack snälla ni!
Skicka en kommentar