Så... tidigare idag skrev jag ut det som jag hoppades var det sista utkastet till min novell som jag ska skicka in till en tävling den här veckan. Är jag då klar med min novell nu när jag läst igenom det ett par tusen gånger (känns det som i alla fall). Nej, det är klart att jag inte är. Hur mycket kan man pilla i en text utan att man faktiskt förstör den? Varför blir jag aldrig nöjd? Och sen de vanliga tankarna som naturligtvis dyker upp. Vem tror jag att jag egentligen är? Varför skulle jag ha något att säga och vem, förutom mina närmaste, skulle vara ens det minsta intresserade av att läsa det jag har skrivit? Okej... samlar ihop mina papper för att läsa igenom ännu en gång. Och nu ska den förbannade texten vara färdig. Sen kan jag gå och ruttna lite i ett hörn... litegrann bara.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
M.W. Craven - Botanikern
Patologen Estelle Doyle, en av kriminalinspektör Washington Poes kollegor och närmsta vän står anklagad för mord på sin egen far. Hon har på...
-
Egentligen borde jag väl skriva om böckerna jag läst ut men för tillfället har jag ingen lust alls. Istället sitter jag och tittar på videor...
-
Jag har fått en award av Lilla O med motiveringen: Hellre barfota än boklös upptäckte jag då jag skickade bokpaket till Titti i höstas. Ege... -
Jag har varit lite dålig på att svara på Kulturbloggens kulturfyror men här kommer svaren till årets första: 1. Vilken är den första boke...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar